Straffad för att jag inte vill sitta bland pedofiler, tjallare och våldtäktsmän
Jag har haft kollegium i förra veckan och fick då besked om hur min volta kommer att se ut. Eftersom jag inte gått riskreducerande verksamhet så kommer jag med största sannolikhet inte få några omprövade villkor vilket innebär fortsatt vistelse på högsta säkerhetsklass och inga permissioner.
Anledningen till att jag inte gått program beror på att det program som kriminalvården vill att jag ska gå, IDAP, inte kan erbjudas mig så länge som jag sitter på normalavdelning. Jag vägrar bestämt att flytta till en avdelning som består av tjallare, våldtäktsmän och pedofiler. Jag har begått ett mord och ingen sexualbrottslighet, alltså ska jag, enligt mig veterligen, sitta bland normalt kriminella.
Jag vill nu påpeka att jag vill gå program, så länge det sker på normalavdelning, men det tillåter inte kriminalvården och så påstår de att jag har en tråkig inställning!
Så som det ser ut nu kommer jag att få vara resten av mitt straff på högsta säkerhet bara för att jag vill sitta med normalt folk. Min fråga till er ute i samhället:
Hur tror ni att jag kommer vara funtad i skallen när jag släpps? Tror ni jag kommer komma ut som en glad och snäll kille?
Nej, jag kommer komma ut som en hatfull och empatilös kille som bara har förakt mot samhället och dess medborgare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla som sitter inne kommer ut en dag och samhället har ett ansvar för att förbereda oss för ett liv och göra vad som går att göra för att vi ska vara bättre människor när vi kommer ut än vi var då vi hamnade här. Det enda kriminalvården gör nu är att underblåsa ett hat mot alla som inte sitter inne. och ärligt talat börjar jag närma mig gränsen för hur länge till jag orkar bry mig och kämpa för förändring. Det vore så mycket enklare att ge efter för hatet.
Jag skulle kunna leva med att vara kvar på hög säkerhetsklass men det som kryper in under skinnet är hur kriminalvården systematiskt motverkar mig till att få ha kontakt med min flickvän.
När hon ville komma på besök sa de nej.
När hon ville ha telefontillstånd sa de nej.
Förstår inte kriminalvården att hon är den som får mig att vilja bli en bättre man, men istället motarbetar de vår kontakt, vilket jag förutsätter att hon kommer att tröttna och bryta kontakten och föra mig ännu längre bort från klostervägen som jag vandrat i ett försök att bryta bitterhetens och vredens och hatets grepp om mig.
Varför ska jag fortsätta kämpa en förlorad strid? Om kriminalvården vill knäcka mig så vet de inget om gotländsk mentalitet. Det spelar ingen roll hur mycket de slår, jag kommer alltid resa mig och hålla huvudet högt. Åt helvete med kriminalvården, samhället och Sverige. Jag avsäger mig allt samröre och trohet till denna ondskans axelmakt som kallas landet Sverige.
Anledningen till att jag inte gått program beror på att det program som kriminalvården vill att jag ska gå, IDAP, inte kan erbjudas mig så länge som jag sitter på normalavdelning. Jag vägrar bestämt att flytta till en avdelning som består av tjallare, våldtäktsmän och pedofiler. Jag har begått ett mord och ingen sexualbrottslighet, alltså ska jag, enligt mig veterligen, sitta bland normalt kriminella.
Jag vill nu påpeka att jag vill gå program, så länge det sker på normalavdelning, men det tillåter inte kriminalvården och så påstår de att jag har en tråkig inställning!
Så som det ser ut nu kommer jag att få vara resten av mitt straff på högsta säkerhet bara för att jag vill sitta med normalt folk. Min fråga till er ute i samhället:
Hur tror ni att jag kommer vara funtad i skallen när jag släpps? Tror ni jag kommer komma ut som en glad och snäll kille?
Nej, jag kommer komma ut som en hatfull och empatilös kille som bara har förakt mot samhället och dess medborgare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Alla som sitter inne kommer ut en dag och samhället har ett ansvar för att förbereda oss för ett liv och göra vad som går att göra för att vi ska vara bättre människor när vi kommer ut än vi var då vi hamnade här. Det enda kriminalvården gör nu är att underblåsa ett hat mot alla som inte sitter inne. och ärligt talat börjar jag närma mig gränsen för hur länge till jag orkar bry mig och kämpa för förändring. Det vore så mycket enklare att ge efter för hatet.
Jag skulle kunna leva med att vara kvar på hög säkerhetsklass men det som kryper in under skinnet är hur kriminalvården systematiskt motverkar mig till att få ha kontakt med min flickvän.
När hon ville komma på besök sa de nej.
När hon ville ha telefontillstånd sa de nej.
Förstår inte kriminalvården att hon är den som får mig att vilja bli en bättre man, men istället motarbetar de vår kontakt, vilket jag förutsätter att hon kommer att tröttna och bryta kontakten och föra mig ännu längre bort från klostervägen som jag vandrat i ett försök att bryta bitterhetens och vredens och hatets grepp om mig.
Varför ska jag fortsätta kämpa en förlorad strid? Om kriminalvården vill knäcka mig så vet de inget om gotländsk mentalitet. Det spelar ingen roll hur mycket de slår, jag kommer alltid resa mig och hålla huvudet högt. Åt helvete med kriminalvården, samhället och Sverige. Jag avsäger mig allt samröre och trohet till denna ondskans axelmakt som kallas landet Sverige.
